Så glad
Idag har jag fått så många komplimanger av mina vänner! Eller jättemånga är det kanske inte, men jag blir så glad för allt så jag bryr mig liksom inte om det är två eller tjugo komplimanger! Blir ju så glad.
Fleera om mitt hår (som jag inte ens, för första gången på länge i skolan, hade plattat!!). Ostyriga lockar som inte ville lyda. Och när jag försökte sätta upp det i en tofs såg jag nästan lite skallig ut. Jaja, det kunde ha varit värre. Någon sa tillochmed att jag passade bättre i lockigt än rakt, fast jag vet inte om det räknas som en komplimang efter alla mina timmars hårplattande, haha. Ska sluta platta håret varje dag!!
Och så var det J som kommenterade mina tänder. "Du passar i dina tänder! De är väldigt fina" eller nåt, lite kul att höra. Mina tänder sitter där de sitter, ingenting att göra åt det så därför tänker jag sällan på dom.
Jag måste bara få lägga till att D är sååå irriterande. Han tror han är så cool och kan behandla folk hur som helst.
"Har du lockigt hår" frågade han, eller jag vettefan om det var en fråga ens.
"Nej" sa jag. Pucko. "Det har jag inte. Jag föddes bara så"
"Jag tycker det är charmigt att kommentera självklara saker" sa han då.
Jo tjena. Det är du ensam om. Nej men de som inte känner honom vet inte hur han är. Bara jobbig och irriterande och samtidigt då töntig så man bara vill skratta men på nåt konstigt sätt är han populär och älskad av alla lärare.
Jag förstår mig inte på såna människor.
{ Bild kommer senare :) }